Quantcast
Channel: Husbilen Ellen
Viewing all 1972 articles
Browse latest View live

Andra sjön - Vörå - Vasa - Söderjärden - Åminne

$
0
0

Idag har vi upplevt massor! En skön moronstund i hamnen vid Andra Sjön. Solade och hade det gott med fågelkvitter och vågors kluckande.


Vi fortsatte så söderut utefter "Strandvägen". Första uppehållet blev vid en stenutställning utefter vägen. Här fanns massor med olika sorters stora stenar som bl.a.granit med olika malminnehåll. 


Åt andra hållet var en vackert blå Kvarken.


Strandvägen tog oss vidare till Vörå och en massa upplevelser där.


Vi kom lagom till slutet av en parad. Folket kom sen upp mot det här torget. Försäljning av en massa olika slag.


Draspelsmusik, konstutställning och mycket annat.


Vi åt mat på marknaden men väl i Ellen mumsade vi på marknads-grisar. Det var stora äpplemosfyllda munkar!


Vi passerade Kyrönjoki innan vi to oss till Gamla Vasa.


1852 brann staden ner och ruinerna är det som återstår. Nuvarande Vasa byggdes upp 7 km från den här platsen.


Vi åkte in till Vasa och gick runt i centrum. Vi tog oss också en titt på en av badplatserna innan vi fortsatte ner mot


denna vackra slätt. I verkligheten är den nästan cirkelrund. Söderfjärden kom till efter ett meteoritnedslag för ca 560 miljoner år sedan.


I cirkelns mitt finns en anläggning med bra beskrivning hur det hela gått till. Det finns även ett upplägg för barn, som även vi äldre kan ta till oss av.


Vi fortsatt så ut till Åminne. Här står vi tillsammans med ett stort antal husbilar. Närmaste granne är Kvarken. Solen lyser gott på oss och än dröjer det innan solen går ner. Klockan är 21:30 och i det närbelägna Folkets park har dansmusiken nyss börjat. Barbados är här på besök och även något finskt band. Lennart tycker det är tur att vi inte har några dansskor med, men vi får se, kvällen är ung!

Åminne - Stundars - Svedjehamn - Sommarösund - Närpes - Kaskö

$
0
0
Först blir det karta på gårdagens tur. Vi brukar sällan vända på våra resor, utan tänka att det dyker upp något nytt spännandeoch det andra är kvar till en annan gång. Men vi fick en del bra tips av våra husbilsgrannar i Åminne, så vi vände näsan norrut igen.


Men först  hade vi en skön söndagförmiddag i Åminne. Det blev ingen dans för oss, men vi kunde njuta av en härlig solnedgång runt 00. Hit kommer vi gärna tillbaka: N 62 gr 58' 29,0''  E 21 gr 29'13,9''


 Resan fortsatte alltså norrut, men inte så länge, förrän det blev besök i Stundars.


 Stundars är en hembygdsgård, där det var hantverksdagar. Vi njöt av en massa fina hantverk.


Mycket kände vi igen hemifrån, men annat var nytt som garvade fiskskinn! Väskor, plånböcker, skärp - ja skinnen höll till mycket. Trodde aldrig att skinnen var så starkt efter garvningen.
Köttsoppa med klimp var marknadsmaten, men vi avstod i värmen. Grisarna - munkarna, passade bättre.


Det fanns andra grisar, som trivdes att böka runt!


Vi stannade vid ABC-macken utefter väg 8 och passade på att tömma grå- och svartvatten samt fylla på färskt vatten. En bra service som finns på många av dessa mackar. Något Sverige kunde ta efter!

Under tiden kom ett gäng glada traktorförare. En annan som blev glad, var Lennart. Traktorerna var Zetor 25. En påminnelse om vår barndom.


Vi åkte sen väg 724 norrut och passerade Replotbron, Finlands längsta bro, med sina 1045 meter.
I och med att vi kom över på andra sidan, var vi inom Kvarkens skärgård, som presenteras som ett av UNESCO´s världsarv.


Vi for  upp till Svedjehamn och parkerade där - 24 timmar för 4€. Koordinaterna är: N 63 gr 21' 34,3''  E 21 gr 18' 3,1''
Vi tog en 4 km-promenad runt en sjö. Utefter den slingan var ett utkikstorn. Lennart klättrade upp och tog de här korten.


Här mot Svedjehamn.


På rundturen träffade vi på en del orkidéer.


Efter en god natts sömn fortsatte vi idag som kartan ovan visar. Det blev alltså åter "Strandvägen" med en avstickare.


Vi startade resan med en tur till Sommarösund, väster om Replot. Där vi passade på att dricka kaffe och titta på badande.


Vid Närpes svängde vi av till väg 676. Det blev stopp vid Kyrkstallarna, som är från 1700-tallet och främst var ett skydd för hästarna, när folket skulle till kyrkan.


På kyrkogården fanns minnesmärken och gravar från de senaste krigen, liksom emigrantminnesmärke.
Jag tycker det är trevligt att läsa på gravstenar, de berättar en hel del. Här var det Bondfolk begravna! Man vårdar sina gravar mycket mer här i Finland än vad som sker i Sverige.


Värmen söker, så vi tog oss till Kaskö och parkerade vid småbåtshamnen, nära sjöräddningsbåten.
N 62 gr 22' 46''  E 21 gr 13' 7''. Efter sill-lunch tog vi en promenad i Finlands minsta stad.


Många vackra trähus. Här ett i Jugendstil.


Den här typen av trähus kommer igen på många ställen, en del fint underhållna och andra lite sämre.


Vi kom också till en konstutställning vid gamla järnvägsstationen. En del har blick för återanvändning.
Nu, 19.55 är det skönt ute, så jag återgår till stolen utomhus! Jag klagar inte på värmen, men jag mår bättre vid 26 grader än 30.

Fler helgbilder kan du se hos Marit

Kaskö - Reposaari

$
0
0

Idag har vi följt Strandvägen och det har varit många slingriga krokar, men också mycket vackert. Avstickaren från Strandvägen var hit ut till Reposaari på en väg med många broar och öar.


I går kväll 23:53 tog jag det här fotot genom bilrutan i Kaskö. Det är magiska kvällar och så ljust att det är svårt lägga sig. Därtill inte en mygga, däremot en del broms och blinningar under dagarna.


Idag har vi kört genom mycket odlingslandskap utefter kusten. Förmodligen har det varit havsbotten här tidigare. Nu blommar raps/ryps - vet inte vilket, så det är lite senare än hemma. De många ljusa timmarna gör ändå att grödorna snart är i fatt.


Vi har också sett många vikar och stränder. Näckrosorna börjar slå ut.


Vi är väldigt nära Pori / Björneborg och dess hamn är nära Reposaari, på andra sidan sundet.


Reposaari är en ort som levt på fiske och sjöfart. Nu finns här bara ca 800 bofasta. Men återigen stora fina trähus, sen slutet av 1800-talet.


Det här är huvudgatan och i slutet finns kyrkan. Tidigare fanns varv här, men den marken är sanerad och nu byggs en del sjönära lyxhus där.


Vi har gått några rundor i omgivningen och sett att matt-tvätts hoarna är flitigt använda. Sen hänger de mattorna på tork och går där ifrån. Hemma skulle säkert inte mattorna hänga kvar, när man kom tillbaka för att hämta dem.


Vår utsikt genom Ellens fönster var så här kl.21:27. Koordinaterna hit är: N 61 gr 36' 41,7''  E 21 gr 26' 58,7'' Vi njuter stort!

Reposaari - Pori - Rauma - Sammallahdenmäki

$
0
0

Idag har vi zick-zackat. Efter frukost i solen, tog vi en promenad i Reposaari och sen for vi in till Pori eller Björneborg.


Där blev det dags för nästa promenad. Vi hittade en bra parkering nära kyrkan och så gick vi mot centrum.
Där träffade vi på den här husgaveln.


På stadskartan såg vi ett område med tätare gator och hus. Vi misstänkte det var en äldre stadsdel och gick dit. Här var det bara grusvägar/gator. Det mulnade på, men temperaturen var runt 30 grader.


Den här fina Renault Dauphine passerade oss på återvägen in mot centrum.


Vi fortsatte så "Strandvägen" igen. Men nu bar det inåt landet, trots namnet. Vi passerade den här ängen med hässjor. En ovanlig syn numera.


Vi hade svårt hitta parkering på den här vägen, så lunchstopp blev på kyrkbacken till en 1700-tals träkyrka, Irjanne. Efter maten fick den ett besök. De flesta öppna kyrkor har guider!! Kul att få höra om lite historia från trakten. Solen gassade och det var skönt åka i en sval Ellen.


Vi fortsatte efter Strandvägen. Den här ladan klarar nog inte en vinter till.


Vägen tog oss till Raumo och gamla stan, som finns med på UNESCO´s världsarvslista sen 1991.
Här är husen rustade, men det verkar vara mer affärer än boende i området.


Den här fasaden lockade.


Insidan var trevlig, men rätt tom på gäster.


Vi hittade en del godsaker till eftermiddagsfikat, som fick bli läsk i värmen.


Att det var tomt inne, berodde på att det fanns flera terrasser utomhus. Jag var glupsk på tårtbiten, så en del hade försvunnit innan kameran kom fram.


Vi tittade runt i nya stan och sen for vi till Sammalladenmäki. Det får ni veta mera om i morgon.

Sammallahdenmäki - Punkalaidun - Nuutajärven Lasikylä

$
0
0

Vi sov länge i morse och sen tog vi oss runt på en promenad bland stenrösen i Sammallahdenmäki. Det fanns en guide att fråga, men så gick vi på egen hand.


Det är rösgravfält från bronsåldern (1500 - 500-talet f.Kr). Det finns nästan 40 rösen byggda av sten. De vittnar om en skandinavisk bronskultur, som spritt sig till västra Finland. Ovan är "Huilu gårds långa ruin".


"Kyrkgolvet"är ett unikt fyrkantigt stenröse.


Röset fotograferat från andra hållet. Det är stort. Under utgrävningar 2002 hittades brända människoben och ett fragment av en seriearmring av brons. De radiokoldaterades till början av bronsåldern.


Andra rösen, ser mer ut som stora stenhögar, sådana vi sett i Sverige också.
Sammallahdenmäki skrevs in på UNESCO´s världsarvslista 1999 som Finlands första förhistoriska fornlämning.


Stigarna gick också genom blåbärsris och några orkidéer.


När vi kom tillbaka till Ellen fixade vi kaffe. Det smakade riktigt bra i solen. Runt bordet är vi omgivna av andra fetknoppar! Koordinaterna hit är: N 61 gr 6' 47,8''  E 21 gr 46' 31,6 ''


Vi fortsatte sen köra västerut tills vi kom till Huittinen och turistvägen "Den trolska nattens väg". Vi följde den och väg 230.


Vägen gick genom ett vackert jordbrukslandskap. Under en lång bit följde vi en flod.


Ett långt stopp blev det vid Yli-Kirra i Punkalaidun. Det är en kombination av hembygdsgård och landsbygdsmuseum. Mycket liknar de svenska, men en del skiljer sig åt. Den här gården har alltid varit här, med alla byggnader runt om.


Boningshusen, visthusbod och drängstuga, stall och ladugård är byggda i en fyrkant.


En vacker halm-himmel i ett rum i gamla stugan. Här är bara timrade stockar, tätade med mossa.


På konstruktionen bakom Lennart har man handsågat plankor. En står där uppe och en där nere och drar i samma såg. Den som står där nere får dessutom allt spån på sig. Inte lika lätt, som att ta bilen till en byggfirma och köpa plankor.


Man höll också på att göra spån för takläggning. Vi antar att det hade varit visningsdagar av gammalt hantverk.


I den här konstruktionen ältade man lera med hjälp av en häst eller oxe. Leran las i träformar och brändes i en ugn, som fanns inne uthuset. Den här byggnaden ligger en bit bakom de andra husen.


Här visas hur en varggrop kunde se ut. I buren satt något lockbete, åtel. Gropen var förstås täckt med granris, så vargen inte skulle upptäcka de vassa pinnarna.


Vi tittade in i några stora, rätt så nybyggda hus och då blev det en extra glädjestund för Lennart. Där var massor med gamla traktorer och andra maskiner. Här en Fordson Major från 1951. En sån traktor var Lennarts pappas första traktor. "En sån körde jag som pojke". Det blev många fler bilder, men dem slipper du.


Vid kvarnen hade vi parkerat Ellen. Så fortsatte vi resan västerut


genom ett vackert landskap.
Vi kom lagom till Glasbruket vid Nuutajärven när det var dags att stänga, men stannar över natten här och väntar på öppningen kl 10:00 i morgon. Glasbruket hade funnits här i 215 år, men lades ner under 2014. Samma öde som drabbat  många av de svenska glasbruken. Nu finns ett antal konstnärer här med verkstäder och försäljning. Därtill har Iitala ett outlet.
Koordinaterna hit är: N 61 gr 2' 35,3''  E 23 gr 26' 6,9''

Nuutajärven Lasikylä - Tavastehus / Hämeenlinna - Renko

$
0
0

Idag har vi gjort en halvbåge. Som du ser far vi inte kortaste vägarna till ett mål, utan lockas ofta av vackra små vägar, där vägen i sig är ett delmål.


Efter frukost i solen och en promenad runt i byn, var det dags att titta på vackert glasarbete.


Det fanns en hel del glaskonst utomhus, där solen fick göra en del positivt med glaset.

 
Inomhus fanns det olika utställningar. Den här klänningsskulpturen tycker jag är kul!


Det fanns många olika stilar att titta på.


Vi åkte nordost till Valkeakoski innan vi svängde söderut igen mot Tavastehus eller Hämeenlinna. Det var en vacker väg genom ett jordbrukslandskap. Här odlades mycket grönsaker i forma av sallader, kål, bönor och ärtor och därtill olika sädesslag. Så växlade det om med sjöar och åar och älvar.


Vi gick runt i Tavastehus och passade också på att äta en sen lunch innan vi fortsatte till Slottet.


Slottet är det ända medeltida rödtegelhus som finns i Finland. Det byggdes på 1200-talet, men har ändrats genom åren. 1836 slutade den militära närvaron på slotten. Slottet användes senare som fängelse. Först 1953 flyttades fångarna därifrån.


Husen är lappade och lagade på många ställen. Måste ha varit väldigt kallt att vistas i de här lokalerna.


Från Tavstehus utgår en ny turistväg "Hämeen Härkätie" eller "Den tavastländska oxvägen". Vi har precis börjat följa den. Oxvägen förenade de medeltida borgarna Åbo slott och Tavastehus slott. Det är en gammal myndighetsväg, men också en gammal europeisk pilgrimsrutt.


Vi har följt Oxvägen till Renko och den gamla stenkyrkan där.


Utanför kyrkomuren blommar prästkragar och blåklockor.

Renko - Traktormuseum - Åbo - Nådendal - Askainen - nära Kustavi

$
0
0

Vi tog en morgonpromenad i Renko innan vi for vidare utefter Oxvägen, Hämeen härkätie. En bit var grusväg och riktigt krokig och smal. då körde förstas jag. Jag tröttnade och sen fick Lennart ta över ratten.


Någonstans mellan Somero och Koski, såg vi en massa personbilar parkerade på en äng. Auktion sa jag, men Lennart var så där intresserad. Ett stycke längre fram pekade en skylt in mot bilarna och på skylten stod det Traktori Museo. Ni kan tro att Lennart svängde snabbt! Det var fullt på parkeringen, med de lotsade oss igenom utställningsområdet till en annan parkering. Hela tiden fylldes det på med mera bilar. Koordinater: N 60 gr 38' 37,4''  E 23 gr 22' 22,3''


Traktorer i massor och ångmaskiner av olika slag, som var motor för olika jordbruksredskap. Det roliga var att de gamla traktorerna fungerade och visades i aktion. De här traktorerna som Lennart tittar på åkte senare runt på området. På första bilden vässar en man stör/stolpar.


Olika ålder på traktorer av märket Valmet visades upp. En del var tidstypiskt klädda!


En grålle i orginal med gösselspridare.


En annan som lastar på gödsel.


Man visade också upp en annan variant som drogs av häst.


Sen var det plöjning med olika traktorer, här Fordson Major


och så en åldring med järnhjul, som slätade till.


De startade ett tröskverk med hjälp av råoljemotor, som startades med en blåslampa!! Spännande att se i drift. Vi tittade också på en maskin som gjorde takspån och mycket mera.


En kvinna visade hur man kardade och spann ull.
Vi hann förstås med att äta dagens rätt - pyttipanna, men också kaffe med bulle. Attraktioner suger.


Avslutar med en bild av män som startar en gengasdriven traktor. De fick igång den också!! Vi var båda nöjda med det här långa stoppet!

     
Vi fortsatte sen Oxvägen till Åbo, där den tar slut. Vi hittade ingen bra ställplats där utan fortsatte till Nådendal, där vi hade en skön kväll i hamnen.


Idag har vi åkt en bit av "Skärgårdens Ringväg. Det har blivit en hel del broar.


Vi stannade och tittade på slottet i Askainen, där riksmarskalk Mannerheim föddes. En brorson till honom, Augustin Mannerheim, hade tidigare Grensholmen i Vånga.


I trädgården höll man på med ryttartävlingar med käpphäst!!


Blåklinten blommade i ett vetefält. Det brukar ju oftare vara rågfält.


Dikesrenarna är vackra med sin lysande gulmåra.


Utsikten från broarna är fantastisk. Himlen har mörknat nu mot kvällen, men det är fortfarande väldigt varmt, 29 gr.

När vi var ute och gick utefter vattnet såg vi den här fina blomman. När man tittar närmare, är det många som bor i den.
Fler helgbilder kan du se hos Marit

Parattala - Kustavi - Nådendal

$
0
0


Platsen vi stod på i natt var småbåtshamnen i Parattala, N 60 gr 29' 45,8''  E 21 gr 26' 28,8''
Vid midnatt fick vi ett häftigt regn tillsammans med blixt och dunder. Men det höll inte på så länge, eller om det var så att vi somnade ifrån ovädret.


I morse var det uppehåll igen, men mulet till att börja med. Temperaturen hade gått ned till 19 grader, men ökade igen när solen kom fram. Vi tog en morgonpromenad längs kajerna och ut till havet. Det låg tre öppna segelbåtar, som var vackra. Troligen nygjorda, men efter gammal modell. Vi for sen till Kustavi och färjeläget, men tog inte färjan utan vände åter mot Nådendal.


Det blev inte lika många broar som gårdagen, då vi tog en annan väg och heller inte så många kort, då jag körde.


I Nådendal parkerade vi Ellen vid småbåtshamnen och tog sen en långpromenad. Vid badviken nedanför kyrkan badade man för fullt.


Vi gick också förstås lite kors och tvärs i gamla stan. Det blir en sista bild på de vackra trähusen här i Finland. I morgon far vi med Finlink till Långnäs på Åland.


Nådendal - Långnäs - Sund

$
0
0

I morse åkte vi med Finnline från Nådendal till Långnäs på Åland. Det kom några regnskurar på efternatten och det var helmulet när vi åt brunch på färjan, men så ljusnade det och solen kom fram. Vi fick en turistkarta över Åland på färjan.


Vi kom i land på ön Lumparland och fortsatte över en bro till Lemland. Solen glittrar i vattnet och ett gammalt båtvrak tittar upp i vattenytan. Vi har ju tidigare åkt gamla vägar i Finland och tog nu en blå väg märkt 3. Jag var övertygad om att det var en äldre väg, som kom ut på landsväg 3 lite längre fram.  Efter ett tag blev det grusväg, men det har vi ju åkt tidigare. Vägen blev smalare och smalare. Vi mötte en personbil och det gick bra, men sen blev vägen för smal även för Ellen och det blev vår återvändsgränd, där Lennart med lite trixande vände.


Flagan var hissad och här var grusvägen lite bredare.


När vi kom till Lemströms kanal, fann vi en turistkarta, som beskrev området. Det vi åkt på var tänkt som en cykel- och vandringsled! Men det fanns inga sådana skyltar utefter vägen.
Lemströms kanal invigdes 1882. Kanalen är 350 meter lång. När vi sedan åkte över kanalen var vi i Jomala kommun. Vi tangerade Mariehamn, men åkte norrut till Sund och Jan Karlsgårdens Friluftsmusseum, där vi parkerade Ellen. Tack för förslagen Ninni, med bloggen Vi och vår husbil


Vi tittade runt i friluftsområdet och gick sen till slottet Kastelholm, som ligger i närheten.


Det är Ålands enda slott med anor från medeltiden. Slottet, som ursprungligen var en försvarsborg, grundlades i slutet av 1300-talet. Borgen byggdes sedan om i olika etapper enda in på 1600-talet och utvecklades till ett slott med i huvudsak administrativ funktion. Från slutet av 1600-talet lämnades slottet att förfalla. Slottsruinen har nu till större delen restaurerats och är öppen för besökare. Läs mer här


Slottsruinen från ett annat håll. Vi tittade också på fängelsemuseet Vita Björn. Häktet uppfördes 1784 och var i bruk fram till 1975, som kronohäkte och reservfängelse.


I det här området finns inte bara trevligheter för ögonen utan också för gommen. Smakbyn har krog, bränneri och en affär. Här bränns äppelbrännvin, andra snapsar och likörer. Under sommaren anordnas provsmakning av produkterna!
Så klart vi stannade här över natten.

Jan Karlsgården - Bomersund - Prästö - Ekerö - Mariehamn

$
0
0

På förmiddagen fortsatte vi från Jan Karlsgården österut. Vårt första stopp blev Bomarsund.


Nu är det bara ruiner, men en gång i tiden var det en gigantisk borg.


Med datans hjälp har man återskapat hur det en gång kan tänkas ha sett ut. Bomarsunds fästning var en fästning i Sund på Åland. Ryssland inledde byggandet av sitt västligaste fäste, år 1832 efter att Åland blivit en del av Finland 1809 och därmed tillfallit Ryssland. Huvudfästningen skulle bli en 290 meter lång halvcirkelformad bestyckad kasern i två våningar, avsedd att härbärgera 2 500 man. Runt huvudfästet planerades sex kanontorn. Fästningen omgavs av den stadsliknande bebyggelsen Skarpans. Mer kan du läsa här.


Efter en rundvandring i Bomarsund´s ruin och praktisk historielektion, åkte vi vidare ut till Prästöns färjeläge. Vi hade tänkt åka till Vårdö, för att åka hela postrutten, men vi valde att stanna här och åka postrutten västerut i stället. Vi ville ha tid i Mariehamn för att vara med om Sjödagarna där.


Slutpunkten på Åland är Ekerö


och postbryggan där. Från Vårdö gick rutten till Kustavs, där vi var för några dagar sen. Som du säkert kommer ihåg åkte vi tidigare Kustvägen från Åbo nästan till Ryska gränsen. Kustvägen var postvägen i Finland och slutade i Viborg. Postvägen ska finnas i Sverige och avslutas i Oslo. Det blir ett framtida projekt.


Från Ekerö åkte vi till Mariehamn och var med om Sjödagarna vid Sjökvarteret. Idag var det Sjösäkerhetsdagen och Sjöräddningen mfl. hade uppvisning.


Det fanns fina segelfartyg att titta på och Lennart hade åter turen att få höra en del tändkulemotorer i drift.


Det smakade bra med nystekt strömmingsburgare i skuggan.


Vi promenerade runt i stan och tittade bl.a. på Landskapsregeringens byggnad och konstverket utanför.


Kaffesuget slog till och vi hittade Bagarstugan.


De hade gott kaffe, men framför allt goda bakverk. Min bamsebit gick över styr, men den var god ändå. Lennart valde Åländsk pannkaka med hallonsylt och grädde.


Efter det kalaset var det en stunds vila vid Ellen, innan vi gick en tur till fartyget Pommern, byggt 1903. Det är en fyrmastad stålbark och som nu är ett museifartyg. Åter en stunds vila i Ellen,


innan vi tog en kvällstur in till centrum och restaurang Indigo. Vi åt en utsökt lammfilé med Stallhagens goda öl med citron och ingefärssmak! Ja, idag blev det mycket matfrossa, men så är det också sista dagen på Åland. I morgon åker vi åter till Sverige.
För att kompensera en del av allt frossande de senaste dagarna, har vi gått 20000 steg idag, istället för de vanliga 10000.

Mariehamn - Kapellskär - Norrtälje - Vaxholm - Rindö

$
0
0

I morse fixade vi det praktiska med bilen och så tog vi en promenad längs kajerna.


De gamla segelbåtarna spelade sig i vattnet.


Så småningom stod vi vid kajen och väntade in Vikinglines färja.


På hela överfarten satt vi på soldäck och hade det gott.


Vi åkte in i Norrtälje och handlade mat, innan vi fortsatte till Vaxholm.


Färjan kom samtidigt med oss, så vi passade på att följa med till Rindö.


På vägen ut passerade vi Vaxholms fästning, Där övernattade jag för ett antal år sen tillsammans med mina kollegor vid en teamträff. Intressant. Här kan du läsa om fästningen.


På Rindö parkerade vi vid Oxdjupet, ett sund mellan Rindö och Värmdö. Det är en huvudfartygsled in till Stockholm. Sundets bredd är vid sitt smalaste ställe cirka 180 meter och djupet varierar mellan 38 och 17 meter.


De stora båtarna, färjor och kryssningsbåtar, passerar oss nära. Det gör för all del även mindre båtar.


 Till vänster i bild står Ellen och en annan husbil parkerade.


Jag hade också kameran framme, när ett kryssningsfartyg passerade.

Rindö - Södertälje - Norrköping - Linköping

$
0
0

Oxdjupet övergav vi på förmiddagen och åkte vidare med färja till Värmdö. Så småningom kom vi till Gustavsberg, där vi tog Gamla Skärgårdsvägen en bit.


Vi kom så förbi Nacka och in i Söderledstunneln. Den har en raffig belysning, som jag inte lyckades fånga så bra. Färden gick sen till Södertälje och deras camping, där vi träffade Sigge och Maggan. Vi hade en trevlig stund över en kopp kaffe, innan vi fortsatte till Norrköping.


Det blev bara ett kort besök i lägenheten innan vi for vidare till sonen med familj i Linköping. Dit kom även dottern med familj, liksom en annan familj, så det blev en skön samvaro.
Rågen har börjat mogna och axen börjar nicka. Östgötaslätten är också vacker.


En del  byggde sedan staket, medan andra passade barn och servade med mat i helgen. Det blev också några vinbärsklasar mindre på buskarna!
Flera helgbilder finns hos Marit

Norrköping - Arboga - Valskog - Köping - Finspång

$
0
0

Gårdagen ägnade jag åt mamma Asta. På kvällen åkte vi iväg med Ellen. Vi åkte norrut och stannade på ställplatsen i Arboga.


Vi gick en tur utefter ån och såg bl.a. det här lutande huset. Lutningen syns mer i spegelbilden!


De gamla husen i Arboga är vackra, men som du ser skiljer de sig en del från de finska i ungefär samma ålder.


Rosor av alla de sorter lyser vackert i rabatterna.


Skulpturerna "Langen går - Ge gjärnet" av konstnären Lasse Nilsson


finns vid ån när den gamla brandstationen.
På kvällen kom en trevlig husbilsägare från Arboga, som jag tyvärr glömt namnet på, och hälsade på oss.
I morse fortsatte vi till Vallskog för att få en del garantiarbeten utförda hos Albins husbilar. Ett trevligt bemötande, men tyvärr blir det ytterligare ett besök.


Efter det blev det lunch i Köping. Oxbringa och rikligt med pepparrot i såsen smakade bra när vi satt ute vid ån.


Efter Hjälmarsund blev det en lång kö. Så småningom kom vi så långt i kön att jag kunde zooma in den här bilden och vi förstod att en olycka skett - varken GPS eller radion meddelade något.


Polis, bärgare var kvar på platsen.


Det var ett tanksläp som vält. Man känner sig olustig efter olyckor.
Vi fortsatte resan vidare över Vingåker och Rejmyre till dotter Anna med familj i Finspång. Nu väntar barnbarnen.

Vår resa i Finland 140624 - 0718

$
0
0

En liten summering av vår resa i Finland. Det blev en resa med många plus.

Vår resa planerade vi utifrån turistbroschyren Suomen Matkailutiet som vi hittade på nätet. I den fanns tips om vägsträckningar och sevärdheter. Vi gjorde ingen detaljplanering hemifrån, utan lät dagsetapperna styra nästa resmål. Det blev många småvägar med närhet till byar, evenemang och människor.


I början hade vi sämre väder och då blev det något längre etapper. Vi har fricampat med undantag för en natt, då vi stod på ställplats. Vi har inte träffat på så många ställplatser, men däremot finns det bra möjligheter att parkera i småbåtshamnar och på andra parkeringar. Vill man stå på camping, så finns det massor av dem.

Vi for med Finnlines från Kapellskär till Nådendal. Vi följde sedan den gamla postrutten österut, "Kungsvägen". Redan södra Finland, påminner mycket om Norrland. Kuperat, mindre gärden och skog, men förstås också mycket byar och hamnar, med vackra trähus.


På lokala turistbyråer fick vi tips om aktiviteter i trakten. Här besöker vi Strömsfors Bruk och en motordag där.
När vi närmade oss ryska gränsen följde vi en annan turistväg, "Via Karelia".


Vi gjorde stopp i flera småstäder, men också vid Saimaa kanal och kollade på en slussning av ett ryskt fartyg.


Ett annat jättetrevligt besök var skulpturparken vid Parikkalassa. Här strövade vi runt i regnkläder. Knappt man kan tro efter den värme som kom några dagar senare och fortfarande består.
Efter den här vägen fanns en del krigsminnen. Men det är inte bara här, utan på väldigt många kyrkogårdar kan man se både monument och gravar från 1809 års krig, 1:a världskriget liksom det 2:a, men också emigrantminnen.


Nästa turistväg blev "Det gröna guldets kulturväg" med en rad olika evenemang.


Vi kollade också på Finlands olika världsarv, som finns med på UNESCO´s lista Här Petäjävesi gamla kyrka.
Vi stannade en natt i Jyväskyla, rallystaden, innan vi fortsatte ut mot kusten och Karleby.


Gamla stan hade många fina trähus, som också var bebodda, men förstås innehöll en del restauranger och caféer. I Karleby fanns en central ställplats, som vi parkerade på. Härifrån fortsatte vi söderut längs den senast tillkomna turistvägen, "Bottenvikens Strandväg"


Det fina vädret kom och det var härligt att vara vid havet, även om vattnet var i kallaste laget för oss.


Det blev besök vid bronsåldersgravar och andra sköna promenadstråk, så vi kunde omsätta en del av den goda matens energi.


Vi gjorde en avstickare in i landet på "Den trolska nattens väg". Där träffade vi på mera traktorer! Ferguson dyker upp ibland och påminner Lennart om traktorn som var där hemma.


Från Tavastehus tog vi "Den tavastländska oxvägen" mot kusten igen.
Överallt är det rent och snyggt. Inget pappersskräp utan väldigt fräscht. De större ABC-mackarna var en tillgång, med sina möjligheter att tömma toa och vatten liksom att kunna fylla på vatten. Den här servicen skulle byggas ut mer i Sverige!!


Vi avslutade med en del av "Skärgårdens ringväg" innan vi återvände till Nådendal och tog Finnlines färja till Långnäs på Åland.


Åland gav liksom Finland mersmak. Här följde vi återigen "Postvägen"över huvudön.
Den här resan kan vi verkligen rekommendera till dig som vill upptäcka något mer av Finland än bara Helsingfors och mer av Åland än Mariehamn.
Vi har bara positiva erfarenheter, fått mycket hjälp och tips under resans gång. TACK ALLA!

Vikbolandet

$
0
0

Den här helgen har vi rest i vårt närområde.


Säden håller på att brådmogna, men samtidigt ger fälten vackra färger från ockra till gulgröna. Björkarna gulnar på kullarna, där det är rejält torrt.


På Vikbolandet finns många fina välbetade hagar med höga enar. Återigen testade vi en smalare grusväg.


Vi gjorde ett stopp vid Häradshammar kyrka och letade rätt på Zarah Leanders gravplats. Fast det är så nära från Norrköping har jag aldrig varit här tidigare.


Målet för resan var besök hos vännerna Lennart och Gerd. Våra husbilsvänner Maggan och Sigge var också bjudna dit. Vi lät oss alla väl smaka av en god middag.


Lite rosa bubbel smakaade bra till melon och jordgubbar.


Svante fick uppmärksamhet på sitt eget sätt. Däremot blev det inga godsaker vid matbordet.


I trädgården jobbade humlorna i värmen.


I morse var det lite grått, när vi gick en promenad ner till Arkösunds hamn, badholmarna och småbåtshamnen. Det blev en bryggvandring.


Åter hos Gerd och Lennart smakade det bra med kaffe och färska wienerbröd på den inglasade balkongen. Det blev inget regn utan solen bröt igenom och det blev återigen en varm dag.

Så småningom tackade vi för trevlig samvaro och for hemåt.
Fler helgbilder kan du se här.

Finspång och Skärblacka

$
0
0
I går var jag i Finspång och var barnvakt till mina barnbarn, medans föräldrarna snickrade och målade i värmen.
Idag har jag varit till mamma Asta och pysslat om henne. Vi tog en rundtur i Skärblacka, förstås med AC´n påslagen.


Vi stannade till vid Skogaborg och jag tog ett kort. Här bodde jag mina nio första levnadsår. Då var huset vitrappat och hade inget altandäck eller inbyggd veranda. Däremot var det då en prunkande trädgård med mängder av blommor och grönsaker. Många glada minnen väcks till liv. Det var då gott om barn i området och många lekte på de här gräsmattorna.

Norrköping - Hjälmare docka - Westerqvarn

$
0
0

I går kväll flydde vi hettan i lägenheten och åkte norrut till Hjälmare docka.


Vi kom rätt sent, så vi gick en promenad längs kanalkanten. Mörkret börjar komma tidigare.


I morse lyste solen återigen och efter frukost tog vi samma runda, som kvällen innan.


En grönskimrande skalbagge kom flygande och landade på min hand. Otroligt nog satt den stilla, så jag kunde fota den.


Hamnen kan ta emot fler gäster. Vi var 5 husbilar som parkerade inom området.


I dag fortsatte vi till Westerqvarn. Här blir en husbilsträff inom Husbilsklubben.


En del kom redan idag för att hjälpa till och själva träffen börjar i morgon och håller på fram till söndag. Värdpar för träffen är Ralf och Louise "Sir o Lady McLain". På lördag blir det boule-tävling. En del är mer taggade för tävlingen än andra. Härligt är att träffa nya och gamla husbilsvänner!

Westerqwarn

$
0
0

I går kväll hade vi en gemensam måltid. Här väntar Inger, Sune och vi på mat.


När grytorna var framdukade och vinet uppkorkat, välkomnade Ralf oss till bords. Vi var många hungriga, som lät oss väl smaka av den goda maten.


Senare på kvällen samlades vi i mindre grupperingar.


Runt den gamla kvarnen, nu restaurang, finns ett läckert staket av gamla hjul, redskap och mjölktunnor.


På förmiddagspromenaden träffade jag på några humlor,


getingar och andra insekter. Fler ska det bli!


Nu söker vi skugga under markiserna i väntan på gemensamma aktiviteter. Här är det Evald och Elsemarie, som laddar inför kvällen.
De flesta husbilsekipagen har kommit. Det är 85 bilar anmälda till träffen!

Boule-tävling i Westerqwarn

$
0
0


Den formella husbilsträffen öppnades på fredagskvällen med information och en knytismåltid. Vi delade bord med husbilsvännerna Inger och Sune.


Det blev en stor ring med bord. 85 husbilar var anmälda till träffen. Jag kontrollräknade inte, men många bilar var där.


Det spelades boule på 11 banor hela dagen. Lennart och jag försvann redan vid första tävlingen. Det ligger något i att "träning ger färdighet". Vi gick en tipspromenad och så tittade vi på de andra spelarna. Vi höll oss gärna till skuggan, för det blev varmt under dagen.


I samband med middagen utanför kvarnen, blev det prisutdelning. Wania segrade för andra året i rad. Barbro kom 2:a och Anne-Louise 3:a. Ralf "Sir McLain" håller i vinsten, förutom bucklan.


Av herrarna var det Affe som tog hem segern, följd av Benny som 2:a och Johnny som 3:a.


Vid åtta-tiden idag hade vi ett kraftigt åskväder, men det blev inte mycket regn. Vi tog en förmiddagspromenad i omgivningen och såg bl.a. Strömsholms slott på håll. Visst är det härliga färger nu när säden mognar?


Även idag var humlorna flitiga i värmen. När vi kom tillbaka till Ellen, smakade det bra med kaffe.


Katten Nizze höll koll på husbilarna som lämnade Westerqwarn.
Så småningom lämnade vi också den trevliga träffen, och ser fram emot nya möten på olika platser.
Tack alla!


Vår hemfärd gick via Katrineholm.

Flera helgbilder finns hos Marit.

Blommor och insekter

$
0
0

Jag tog en del blomster- och insektsbilder med lilla kameran, Panasonic DMC-TZ4, i helgen.


 
Getingflugan och någon annan insekt möts på en tistel.


Getingar finns i massor och det ska bli fler skalbaggar.


Humlorna var flitiga på olika blommor.


Vingarna är vackert tecknade


och kroppen är riktigt dunig.
Viewing all 1972 articles
Browse latest View live


Latest Images